misssoofiie

Tänkte att jag skulle försöka mig på en liten förlossningsberättelse. Bli ju mycket lättare nu när man har förlossningsjournalen oxå att titta på med lite tider och sånt.

Vi skulle alltså bli igångsatta söndagen den 3juli kl halv tio, eftersom jag gått två veckor över tiden.
Både jag christian var såklart väldigt spända dagen innan, vi skulle äntligen få träffa den lill* som låg i magen.Vi hoppade över festen som grannarna hade, och gick och la oss tidigt för att orka med dagen som komma skulle.

Veckan som gick hade jag haft värkar från och till och pratat med barnmorksan ett antal gånger för rådgivning, men dom tyckte att jag skulle vänta hela tiden. De va väl tur de annars hade vi ju bara gått åka hem då de lugnat sig efter några timmar varje gång.

Vi gick och la oss vid nio tiden, både jag och Christian somnade nästan direkt.

Men vid elva tiden vaknar jag av att jag hade värkar. Satte på tv:n och tänkte titta lite där eftersom de jag haft värkar hela veckan så tänkte jag att detta va åter ett sånt fall där de snart skulle gå över.
Men låg nog en timme och de började bli värre, så fick upp och startade dator och tog upp "värktimern" och började klocka värkarna. De va rätt långt emellan med dom höll i sig så länge.
Gick åter och la mig i sängen för att försöka sova lite, men de gick inte alls att ligga ner.
Så gick upp igen, satte mig lite ute på altanen(var väldigt varm ute kommer jag ihåg), lyssnade på alla som pratade på festen hos grannarna.
Blev åter igen bara värre och värkarna kom allt tätare.
Ringde och pratade med barnmorskan som tyckte jag skulle vänta lite till eftersom jag klarade av värkarna väldigt bra.

Gick ut och in genom altandörren och genom köket i två timmar och tyckte att jag klarade av de bra, har även två hundar i hälarna som märkte på mig att något inte var som de skulle, så de va de enda stödet jag hade under den natten, ville ju inte väcka Christian i onödan:P. Men till slut orkade jag inte längre, utan ringde till förlossningen och sa att jag ville komma in och se om de hänt något, klockan var då fem i halv fyra på morgonen.
Går in och väcker Christian som sovit som en stock inte inte vetat om vad jag gått igenom medans han låg och sov. Han är ju inte den lättaste att väcka heller, men efter en stund så lyckas jag och säger till honom att vi ska åka till NÄL och att jag varit uppe hela natten.

"Du skojar bara med mig" är de som kommer ur hans mun yrvaken som han var.
Men han såg ju sen på mig att jag inte skojade, så han steg upp ur sängen och klädde på sig medans jag packade de sista i väskan som plånbok m.m.

03,58 Är vi på förlossningen och bli inskrivna.
Vi får träffa en jättesnäll barnmorska som vi inte hinner ha så länge tills vi får en ny.
Hon gör iaf en undersökning på mig och säger att jag öppnat mig 3cm.

05,09 Blir jag kopplad hon upp mig på en ctg.
Värkarna kommer nu med en minuts mellanrum ungefär.
Hon frågar om jag vill stanna vilket jag självklart vill. Vill ju att vår lilla bebis ska komma ut nu.

Barnmorskan tycker att vi ska gå ut och gå i korridorerna, och kanske sätta oss lite i dagrummet som de tog väldigt lång tid för oss att hitta:P

05,54 Har värkarna blivit värre men jag kan fortfarande hantera de väldigt bra.


07,30 Får vi en ny barnmorska som jag inte kommer ihåg så jätte mycket faktiskt av. Hon gjorde nog inget större intryck på mig.
Då lägger jag mig även i ett varmt bad som jag tycker hjälper väldigt bra, jag somnar i badet och Christian somnar i fåtöljen som fanns på rummet. Vi sov nog i nästan en timme.

När jag vaknar så vill jag bara upp och röra på mig.

09,40 Blir jag återigen uppkopplad på CTG efter att ha gått mycket med gåstolen i rummet.
Har inte öppnat mig mera. Hon föreslår att jag ska testa lustgasen då jag tycker de börjar bli ite jobbigare nu.
De var verkligen en skitrolig grej, vad jag skrattade åt Christian så fort han sa något, räckte med att jag tittade på han vissa gånger. Men vänjer mig efter ett tag och tycker att den hjälper bra, när man väl kommit på när de är man ska börja använda den.

10,25 Tar dom hinnerna på mig. De var de näst värsta under hela förlossningen, fy f*n vad ont de gjorde. Bebisen hade bajsat i vattnet så de var inte klart, men de såg jag först nu när jag läste förlossningjournalen, de sa dom ingenting om till mig. Andades så mycket lustgas när dom tog hinnerna så jag kände inte ens att vattnet rann.


Någon gång här emellan så får jag epidural som verkligen hjälpte jätte bra.

15,05 Tiden står inte när krystvärkarna kom igång men har ett svagt minne att de var fem minuter över tre.
Undrade innan förlossningen hur man skulle veta när krystvärkarna kommer igång. Men de känner man vekrligen.

Precis här så fick vi återigen en ny barnmorska, Malin hette hon. Hon var verkligen hur bra som helst.




15,42 Har vår lilla Casper kommit till världen. Starx därefter kom moderkakan ut.
Blev lite paff när dom säger att de var en pojke. Då jag var säker på att de skulle vara en tjej. Självklart blev jag inte ledsen för de.
Jag får sys rätt mycket men de är inget jag känner något av då jag fått bedövning.

Nu började de värsta under hela förlossningen.
Dom tog snabbt Casper ur famnen på mig och gav honom till Christian. Nu kommer jag inte ihåg så mycket.
De kommer in hur mycket folk som helst, och dom lägger sig på min mage och de känns som att dom ska trycka igenom hela sängen. Skrek typ ingenting under förlossningen (vad jag hört) men vid detta tillfälle när dom trycker på min mage så skriker jag så mycket. Gjorde så in i helvetes ont. Skulle kunna gå igenom hur många förlossnignar som helst, de va inte i närheten av den smärtan som kändes när dom tryckte på min mage.
Och när jag skriker så så trycker dom lustgasen för mitt ansikte och säger att jag ska andas, andas rätt länge och till sist känner jag hur jag håller på och svimma. Då försöker jag visa de för dom som står runt mig, men de är inte så lätt när dom håller i både armar och ben för att försöka hålla mig still. Men till slut så är de en som ser att jag håller på och svimma och dom tar äntligen av masken. Shit, de var läskigt. Och dom berömde mig så för att jag sa till. Vilket inte var de lättaste.
Min livmoder drog inte ihop sig och jag blödde väldigt mycket. Allt som allt så trycker dom ut 3liter blod på mig och dom pratar om att jag måste opereras. När dom precis ska spruta in sömnmedel så stoppar dom de och säger att dom ska göra de när jag är vaken fast jag ska få bedövning från magen och neråt. De hinner dom spruta in i mig, och precis när dom gjort de så tror dom inte att de kommer behövas.

Dom gör ett ultraljud på mig för att se om jag fortfarande blöder. Men dom hittar ingenting. så dom tror att de har slutat. Tack och lov tänker jag.

De bli återigen lugnt i rummet och där försvinner allt mer och mer folk utom barnmorskan som förlöste mig. Hon börjar städa iordning alla apparater och torkar golv efter allt blod som kommit.
Ni kan ju tänka er stackars Christian som sitter med Casper i famnen precis i nederkanten av sängen och ser och nästan får allt blod på sig, dom hade en liten hink stående på golvet men långt ifrån allt kom i den där lilla hinken.

Vi får äntligen in den efterlängtade smörgåsen, hjälp vad hungrig jag var(för övrigt så gjorde jag något med min käke under förlossningen, så än idag så har jag svårt att öppna munnen helt och de gör jätte ont). Hade ju inte ätit förän 16 timmar tidigare dagen innan. Och jag får äntligen hålla i Casper.

Vi ringer till våra föräldrar, syskon, kompisar m.m och berättar att Casper har kommit till världen.

Innan dom kör upp oss till BB så vill dom att jag ska försöka gå på toa och kissa. Jag får lite hjälp med att ställa mig upp, men håller på o svimma nästan direkt så dom lägger mig ner i sängen fort och höjer upp fotändan. Och jag hinner svimma av lite.

När jag kommer tillbaka så trycker dom återigen på min mage och de gör återigen så jäkla ont.Sen sätter dom in en kateter på mig som jag sen har i tre dagar.
Jag var sängliggandes i dessa tre dagar med försök att gå på toa själv, men svimmar tre gånger. Hade ju självklart hjälp inne på toan.
Jag fick ju inte blod förän dagen efter förlossningen.

Tredje dagen kunde jag äntligen får dusch. De va bland de skönaste jag varit med om. Så jäkla skönt. Och kunde bara uppe och gå kortare stunder.
Fjärde dagen var jag i stort sett helt återställd och då blev vi flyttade till EVA. Där var de så lugnt och skönt. Och jag var så glad att jag äntligen skulle få åka hem dagen efter.

Christian sov över första dagen, men sen de andra nätterna så var jag själv.
Fick faktiskt lämna honom till en barnmorska andra natten så jag fick sova. Casper hade skrikattacker hela tiden, då dom trodde att han brytit nyckelbenet eftersom han var så stor. Men de hade han ju inte och dom visste inte vad de var.
De var inte de lättaste att ta hand om sitt barn de tre dagarna jag var sängliggandes. Kunde ju bara ligga ner hela tiden, sitta upp fanns de inte en tanke på att göra.

Christian kom varje morgon och åkte senare på eftermiddagen varje dag. Han var helt underbar under dessa dagarna. Han tog hand om både mig och Casper.

Här har ni min väldigt förkortade förlossningsberättelse.
Bättre sent än aldrig, eller vad e de man brukar säga:P